Mamma påpekade sanningen...

Jag har ju faktiskt inte redovisat denna vecka ännu, men det var inget att hänga i granen. I princip +-0. Idag däremot ligger jag 0,5 under. Men jag kämpar på. Jag har ungefär lärt mig hur jag ska gå till väga nu, det tar ju lite tid att lära sig hur kroppen fungerar. Jag insåg det här att jag ibland inte fick färdig middagen förrän framåt halv tio på kvällarna, är ohållbart i och med att jag lägger mig mellan tio och elva. Så nu har jag satt en gräns, jag måste äta middag innan klockan 20.00!!! Idag hann jag med 20 min till godo, eller rättare sagt, jag sitter och äter nu!!!

Har sprungit, ställt om Runkeeper till running istället för walking, tyckte det var på tiden nu när jag är på 4 minuters intervaller, i schemat är det mer löpning än promenad nu, men jag går ju alltid lite längre sträckor. Har däremot en dum värk i mina vader, men framför allt min högra, som drar ner mot hälsenan och det blir oftast inte bättre förrän jag är lite uppvärmd och stretchad,  vilket tar en stund, så det är drygt i början, men jag kämpar på, jag springer min minuter, så det här ska nog bli bra. Jag vet inte om ni hört, ja, morsan och syrran vet så klart, men ni andra bloggläsare som tycks titta in - vi har ju anmält oss till Kortvasan hela bunten. Hur nu det ska fungera i och med att undertecknad inte ens äger ett par skidor ännu! =)

Åh, jisses ni vilken vacker dag det varit nere i Skåne idag. Helt rätt dag för att vara ute på fältet. Jag skulle på uppstart för årets åtgärder på Bondrumsgården som är en byggnadsminnesmärkt vacker Skånelänga i korsvirke nere på Österlen. Det är ett oerhört privilegium att få jobba med sådana här miljöer och så duktiga hantverkare som arbetar med dem.